Bilder

Utanför mitten

1997-2001

Behandlar mina upplevelser av återvändandet, min återupplevelse av förorten, hur allting går igen i cirklar och vad tiden gör med oss.

Jag återvände, om än bara tillfälligt för ett år, till mina barndomskvarter i en söderförort till Stockholm. Tjugo år hade gått sedan jag lämnade och jag slogs av ett tydligt förfall och trasiga, håglösa människor. En stark negativ känsla infann sig hos mig, ensamheten var det jag såg trots myllret av människor. Utanförskap. Överallt möttes jag av bortvända blickar. Under ett års tid fotograferade jag allt och alla för att dokumentera min upplevelse. Det blev hela 1200 svartvita foton innan jag var färdig, som gallrades, sorterades och bearbetades vilket sedan resulterade i ca 60 målningar.

För att förstärka och få fram mina upplevelser och känslor i bilderna använde jag masonitskivor, ofta kantstötta, preparerade med spik, skruv, träplugg, pappersbitar, tyg och textremsor mm. Ovanpå detta kom sedan mina foton.

Det här projektet fungerade som en bearbetning av egna svåra känslor och resulterade i ett 60-tal verk med fotot som tongivande komponent. En egen uppgörelse och dokumentation av det förflutna, eller kanske ”Ett stycke samhällsreportage, skådat genom en poesins lins” utdrag från en recension i Svenska Dagbladet 18 november 2001 i samband med min utställning på Nationalgalleriet, Stockholm

Detta blev mitt första stora projekt som senare skulle resultera i flera andra projekt.

Utställningen har visats i sin helhet på Galleri Kronan, Norrköping 1998, Eskilstuna konstmuseum 1999, Nybro Galleri, Sundsvall 1999 och Nationalgalleriet, Stockholm 2001. Vissa av verken har även visats på Nordisk konstsalong, Göteborg 2000

 

Om jag sätter mig ner och väntar

2006-2009

Senaste projektet handlar åter igen om naturen men den här gången i en lite mer nära detaljstudie. Här är kanske lugnet och den rogivande stillheten på väg bort. Förfallet har kommit åter.

Detaljer var arbetsnamnet från början men ändrades senare till ”Om jag sätter mig ner och väntar”. Projektet omfattar ett 20-tal verk.

 

Ryckt ur mina drömmar

1999-2003

Mitt andra stora projekt startade som ett samarbete med Norrköpingskompositören Lars-Åke Franke-Blom. Målet med vårt samarbete var att på ett poetiskt sätt i bild och musik försöka förmedla en ödeskänsla genom fartygsskrov, fartygssidor, stål och plåt som vrak under vatten.

Under ett års tid fotade jag och samlade material till vårt projekt. Det blev närmare 1000 foton som fick utgöra grundmaterial och som i sin tur resulterade i 25 stora målningar. Verken tonsattes sedan av Lars-Åke och målningarna filmades och redigerades till ett rörligt bildspel på SVT. I bildspelet integrerades även en svartvit smalfilm där jag hade filmat dansaren Amalia Friberg med en super 8-kamera. Resultatet, med namnet ”Rekviem” hade urpremiär i Norrköpings konserthus ”Louis De Geerhallen” , kulturnatten 2001. Norrköpings symfoniorkester framförde musiken komponerad av Lars-Åke Franke-Blom och mitt bildspel projicerades på en 15 meter bred duk ovanför orkestern.

Under resans gång kom dock arbetet med målningarna för mig att handla mer om vår existens, livet och döden, med tyngdpunkt på döden. Möjligen var det ett försök att göra döden vacker eller en bearbetning av min egen rädsla för döden. Temanamnet för mina målningar blev senare ändrat till ”Ryckt ur mina drömmar”.

Verken är väldigt abstrakta och kanske mer tänkta som symboler för mina känslor. Människorna har här försvunnit ur mina bilder. Nu återstår bara platsen, scenen. Platser bortom människan. Spåren finns fortfarande kvar i en suggestiv och drömsk syn. Allt är stilla.

Som Sven Slotter så träffande skrev i sin recension i Motalatidning 3 mars 2003 i samband med min utställning på ”Galleri Ett” i Motala. ”En konstnär, som i sina verk arbetar med döden som en del av livet, och på ett ödesmättat sätt låter spåren efter människorna bilda underlag för en bildsvit med en klar sakral stämning, närmar sig de allra yttersta gränserna. Det han hämtat som förlaga till sina målningar finns runt omkring oss. Inga märkliga ting. Vardagsnära föremål och inslag som sammanhängande pekar på tidens intighet med spår efter människor och där bara scenen finns kvar. Den är tom. Det vilar ett förunderligt känsloläge över fåfänglighetens marknad. Och hur svårt är det inte att tränga bakom murarna. Allt det belastade. Allt som återstår när pulsen slutat slå”.

Utställningen har visats i sin helhet på Konstnärshuset, Stora Galleriet, Stockholm 2002 och Galleri Ett, Motala 2003. En del bilder har även visats på Norrköpings konstmuseum och Passagen, Linköping.

 

Andra platser 2004-2006

Tredje projektet handlar om naturen. Naturens mystik, lugnet och skönheten. Människorna är fortfarande frånvarande men den här gången finns det heller inga spår lämnade. Allt är stilla. Men till skillnad från den lite ödesmättade stillheten i ”Ryckt ur mina drömmar” så finns här en rofylld stillhet. Precis som naturen själv kan vara.

Utställningen som omfattar 25 målningar har visats i sin helhet på Galleri Kronan, Norrköping 2004 och Teatergalleriet, Gotland 2004.

 

Och jag sluter mina ögon

Detta är mitt femte stora projekt.

Det första stora projektet var ”Utanför mitten” 1997-99 och sedan följde ”Ryckt ur mina drömmar” 1999-2003, ”Andra platser” 2003-06, ”Jag sätter mig ner och väntar” 2006-09.

Det har tidigare handlat om utanförskap/ensamhet, öde platser utan människor, förgängligheten och senare naturens återhämtningskraft.

Att jobba i projektform har för mig inneburit att alla bilder ingår i samma tema och försök att förmedla en känsla och att de även oftast fått gemensamma titlar.

Med de här bilderna vill jag försöka beskriva, förmedla känslan av en gnagande, undermedveten längtan/saknad efter något. Detta ”något” som egentligen inte går att sätta fingret på eller formulera i ord. Kanske är det saknaden efter en plats/tillvaro eller förändring. Kanske att den där saknaden fanns med från början, djupt rotad i personligheten och är svår att tvätta bort.

Jag tänker att bilderna kan fungera som en slags symbol för en passage/portal till det saknade. Liksom ett fönster.

De flesta bilder går i gul ton vilket för mig bl.a. symboliserar förgängligheten. En stor inspirationskälla till mina bilder har bl.a. varit musiken av Harold Budd och Brian Eno men också den ryska filmen ”Stalker” från 1979 av Andreij Tarkovsky. Filmen är i stora delar svagt gultonad och två män följer en vägvi-sare genom öde landskap i hopp om att hitta en portal till ”något annat”, en förändring.

Utställningen på Galleri Kronan omfattas av ett 40-tal bilder i olika storlekar. Alla bilder har ett digitaltryck som grund och de bilder som är på duk är även bearbetade med oljefärg. Några bilder har fått egna titlar men annars har alla andra den gemensamma titeln - och jag sluter mina ögon